Jag har börjat tycka att det är kul när min hund gör fel på träning. Det kanske låter konstigt, men så här är det : Tidigare så har felen inte varit samma på träning och tävling och vi har inte kunnat jobba med dom problem som uppstår på tävling. Nu har jag dock lärt mig hur jag ska få fram dom på träning med och därför kan jag börja jobba med att komma tillrätta med problemen.
Jag har även börjat provocera fram fel i moment som “sitter bra” för att kunna kvalitetssäkra dom.

Detta nya sätt att se på felen har gjort att det har blivit mycket roligare att träna och det känns mer meningsfullt. Och felprocenten har faktisk gått ner en hel del – även på tävling!
Säkert beror det även på att jag inte längre är rädd för att det ska bli fel och därför slappnar av och kan bli mer tydlig mot min hund
Detta har också lett till att jag har vågat att genuppta träningen av elitmomenten då jag inte längre är rädd för att göra fel eller förstöra något för klass 3-tävlingarna.
Det enda jag inte har börjat jobba med är elitens vittring, men det kommer det med
Bara den här veckan – som är ganska så fullbokat – är över ska vi börja konditionsträna igen. Vi behöver det både jag och Zorro ![]()

Selvtilliten stiger !!! Så bra
))))))) <3
Hej.
Såg en tråd på arbetande hundar att du har haft en häst som hette Bylgja från Gallerud.
Kanske kan det vara vår häst, hennes mamma hette perla och pappa är dropi.
Om det nu är samma häst vore det kul att få veta lite mer om hennes första år och ev bilder.
VI köpte Bylgja från Gallerud 2008 från Gro Andersson,
Mvh gry